Star Forge

Star Forge börjar med nästan ingenting: en reaktorkärna som snurrar i tomma rymden, och en tryckning som skakar loss lite energi ur den. Spendera den på en solpanel och dess vingar viks ut på den inre ringen. Spendera igen och en dronehangar öppnar sina dörrar, droner glider ut till asteroidbältet och kommer tillbaka tunga av legering. Varje köp är ett verkligt föremål bultat fast på stationen, så ringen du tittar på är precis den ring du betalat för, som växer från två ensamma moduler till en fullständig, tre lager djup krage av reaktorer, raffinaderier, hangarer och dysonkronblad runt en kärna som aldrig slutar glöda.

Tre resurser driver allt. Energi kommer från solpaneler, fusionsreaktorer och, mycket senare, spegelblad stora som en måne; legering bryts av droner och knäcks i raffinaderier; forskning sipprar fram ur labb och observatorier och köper uppgraderingarna som böjer hela kurvan – produktionsmultiplikatorer, en längre kraftstöt vid varje tryckning, snabbare sonder, och en autofabrikör som tyst köper den bästa modulen medan du tittar på hur dronerna jobbar. Kostnaderna stiger med ungefär femton procent per exemplar, så stationen har alltid ett nästa steg och aldrig en återvändsgränd.

När du har råd skjuts en spaningssond upp på en lång böjd bana och försvinner ut i mörkret i allt från en halv minut till flera. När den landar kartlägger den en värld, lägger till den på himlen bakom din station och låser upp nästa modulnivå. Stationen fortsätter jobba när fliken är stängd, i upp till åtta timmar, och ger dig ett kort över vad den tjänade och vad dina sonder hittade medan du var borta. Till slut är omgången värd mer som bränsle än som station: hoppa till ett nytt system, byt allt du byggt mot warpkärnor som multiplicerar produktionen för alltid, och börja bygga ringen igen – snabbare, ljusare, med varje värld du någonsin kartlagt fortfarande hängande ovanför.